O_O


F*ck!!!!!! JAG HAR TAPPAT BORT MIN KEMIBOK!

Eller, näää, men när jag lämnade in min bok så var det tydligen inte min bok. Jag hade inte nr. 19, utan 22...

Blöööö, vad ska jag göra nudå? Hittar inte 22:an!
Dom kommer skicka värsta räkningen till mina föräldrar... Usch


Lina


Jag tror att jag har tappat bort mina spanska böcker också...
Shiiit, har inte tappat bort skolböcker på tre år, och så händer allt nu.
SKIT!

Glad

Hej,
jag är glad idag!
Skolan är snart slut, betygen är satta och det är ingen stress längre!
Sommarlovet is soon upon us!!!

Sjövik och Jingii längtar jag till, och självklart min födelsedag som är under Sjövik :D 16 år!! OjojOJ!
Jag vill träffa alla som jag saknar, för jag saknar dom så mycket^^

Jag var på konsert igår, LINKIN PARK ÄR BRA vill jag bara säga så där i förbifarten. Men också förbanden Blindside och 30 seconds to mars! Ååååååh!

Ha det lika bra som jag! Kram
//Lina

Det går bra nu, tillslut

Hej,
det var länge sedan jag skrev nåt känns det som.
Jag vill bara säga att det går bra nu, det går framåt. Tack för att ni bryr er.

Ibland kan livet kännas så jävla hårt, inget funkar, allt är emot en.
Eller så kanske det är avsaknaden av bra saker i livet som kan göra att det känns som skit. Det kanske inte behöver hända massa dåliga saker för att man ska må dåligt.
Så var det ju inte för mig, men det är en möjlighet som man bör tänka på och människor bör uppmärksamma, eftersom folk runt omkring kanske behöver att bra saker händer dom.

Jag är lite förundrad över hur många människor som mår dåligt, psykiskt. Tonåringar framför allt.
Jag var nog en av dom (jag syftar inte på att jag var en tonåring, för det är jag fortfarande, haha, nej jag syftade på den psykiska dåliga delen av samhället), det var nog inte heller så många märkte det...
Tyvärr är jag nästan helt övertygad att jag kommer trilla dit igen, men det gör inget nu eftersom jag mår ganska bra, och det känns skönt, för omväxlings skull :)

För ett tag sen, medans jag fortfarande mådde skit, började jag ifrågasätta om jag verkligen mådde dåligt, eller om det var någon slags rutt jag hade fastnat i. Mår jag så dåligt, eller inbillar jag mig det bara för att jag har mått så dåligt så länge länge att jag inte ens skulle märka när livet blev bra?
Det låter säkert askonstigt, men så var det...

Jag ville egentligen kanske inbilla mig att jag bara trodde att jag mådde dåligt,
fast nu analyserar jag bara sönder mig själv.


Nu längtar jag bara något så enormt till sommarlovet, och det är nog det enda jag kan vara riktigt säker på.

Glöm inte för alldel att det inte bara är ni som bryr er om mig, jag bryr mig om er.
Så om det är något tveka inte att snacka med mig, jag kanske inte är rådspeciallist pga min sk. fd. situation,
men lyssna; det kan jag skryta med att jag är bra på!

Lina

RSS 2.0