Un viajo

Nu är det äntligen dags. Om man kan säga så.
Jag måste säga så, annars blir folk som vill vara i min plats besvikna på mig.
Menmen, det blir säkert jätteintressant och jättebra.

Men jag hoppas att jag orkar med mina föräldrar 24/7 i en månad.
Lite suck där alltså.

Jag hoppas att alla får ett jättetrevligt jullov hemma i Sverige.
Och det bör tilläggas att jag glömde mitt sammhällshäfte i skolan
Skit.
Aja, så får det vara. Tjoho, jag behöver inte plugga i Kuba! Eller nåt...

Nu är jag trött. Ska upp 04.50 imorgon, idag... Yey!
Kram!


Lina

RSS 2.0