Glädje

Jag hade ingen aning om att man kunde känna sådan glädje som jag känner, och det är inte för mig, jag menar sån glädje som man känner pga att någon annan är lycklig, eller bara glad. Jag alltid trott att jag var självisk och aldrig blev glad för någon annans skull, men så kom det här. Jag har aldrig vart så glad för någon annan.
Det gör inget att man själv kanske råkar ha lite problem, eftersom gläden överträffar. Tänk att jag kan vara lycklig pga någon annan, nej, nu blev jag lite självisk, fast det var inte syftet så det funkar inte, alltså, så är jag tillbaks till att inte vara självisk.
Fast egentligen så tror jag inte det är så lätt att gå från självisk från att inte vara självisk, bara sådär, och det finns nog inte en klar linje mellan dem heller. Inte att man antigen är självisk eller så är man inte det. Själv så tror jag att en viss del av min personlighet är oändligt självisk, tyvärr, men jag tror också att en stor del av mig är ganska osjälvsik, och det känns ju skönt.

Gå nu i frid och försök att inte vara så jättesjälvisk.
Lina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0