Jobbigt
1. Skulle logga in på bloggen, och då var det reklam för andra bloggar.
Jag brukar inte kolla upp dem, men det var en rubrik jag bara inte kunde låta gå förbi obemärkt.
Bloggen jag klickade vidare mig till var trebarnsmamman Beckas blogg. Hon var inte medelålders.
Hon är 18. Precis lika gammal som jag. 16 när första barnet kom.
Och det roliga är att det är inte samma gamla historia om unga ensamstående mödrar, utan hon bor tillsammans (och är tillsammans) med barnens pappa fortfarande.
Starkt. Eller nåt... Vet inte. Ger mig bara lite perspektiv på livet.
2. På väg hem från schager-Hamsu, på tvärbanan sprang jag på Karim.
Ja jo. Karim, han ja. Nä, kanske inte. Troligen inte den människa jag snackar mest om.
Menmen, otroligt intressant person. Karim är typ 25 och pysslar mycket med politisk filosofi, livsåskådning hos unga och miljöfrågor. Orkar inte berätta historien om hur vi lärde känna varandra, menmen...
Sjukt oväntat att stöta på honom. Men väldigt kul.
Fast det var inte riktigt det som det här skulle handla om. Grejen är att jag insåg en väldigt trist sak. Nämligen att...
...Karim är en av de människor som jag absolut inte kommer kunna hålla kontakt med om jag inte har Facebook (vilket jag i framtiden ibland kommer referera till som Fejjan).
Denna insikt lämnade mig med en fråga: Är det inte dags nu, att skaffa en satans inloggning?
Denna fråga fick omedelbart en stark impuls till svar: Är en sådan relation värd att bevara om det bara kan göras genom Fejjan?
Tankarna gick runt runt... Fejjan kanske är en bra plattform för att påbörja en bra relation.
Men ska en internet-plattform behövas?
Har nog inget bra svar på denna fråga i skrivandes stund. Men jag vet att det lutar åt nej.
Lina
Skaffa inte Facebook...det är inte din stil...jag har tröttnat på det för länge sen...
Nej, det behöver du inte oroa dig för.
Frågan är om jag ska fortsätta att tycka illa om det.
Tja, jag vet inte. Men du kan ju iallafall förstå att det finns visa ljusa sidor med FB. Fast den fyller ju ens inkorg med en massa onödiga mejl såklart...
Två saker. För det första är du inte 18, du är 17. Och för det andra är min åsikt om trebarnsmamman, efter att ha tittat på hennes blogg, att det är en rätt tragisk situation som hon, och hennes vänner i samma åldersgrupp med egna småbarn, hamnat i. Hon har inte någon utbildning, och det kommer att kännas fett kass senare (Oom typ tre år när hon får börja på komvux). Vad är hennes mål med livet förutom familjen? Jo att vinna tävlingen om "Bästa mamma-bloggen". Illa.
Maria...
Jag menade att hon var av samma årgång som jag.
Jag läste nästan inget av bloggen. Visst, det är illa om hennes s.k. mål är detta, och visst, det kommer säkert vara fett jobbigt att börja plugga på komvux. Men fortfarande. Hon klarar av tre små barn, och hon är lika gammal som jag. Det är sjukt.
Har läst beckas blogg väldans länge och jag håller faktiskt inte med Maria... Hon har sökt in på en skola och hon håller på och vänjer in barnen på dagis så att hon ska kunna plugga till hösten. Så hon håller på och skaffar sig en utbildning. Jag tycker hon är stark som orkar med 3 barn i 18 års åldern och sen börja plugga. Kan tänka mig att det inte är den lättaste vägen i livet hon har valt men vad jag kan säga från hennes blogg är att hon trivs sjukt bra med livet hon valt.
