Onsdagsbloggen

Jag känner mig tom, vet inte varför...

Menmen, and every breath we drew was hallelujah...
Det är bra att jag har vissa saker i mitt liv. Som påskdagen, och natten.


Lina

Nu är det lov. Kemi- och matteprovet är avklarade. Jag känner lättnaden inom mig.
Sen kommer jag på att jag ska till Karlstad på tisdag och sedan till Göteborg om en vecka och inser att jag inte har köpt tåg/buss-biljetter än. Stressen kommer tillbaka.

=

Mitt liv - (minus, dvs. utan/om jag inte tar med) Hejke.


Lina



Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

"En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov"


Idag är inte en bra dag.



Lina

Känns som att det är dags att skriva igen.
Det har inte blivit så mycket "Tankar etc."-kategorin, så bered er på blandade filosofiska tankar och..
Äh... Jag orkar inte.
Jag hade tänkt vara jättedjup och komma med värsta grejerna här. Menmen...

Nu ska jag.. Öhm... Shit, klockan är halv tio... Duscha?

Kommande helg kommer bli perfa, längtar <3


Lina

Från min resa kan jag dra två slutsatser:

1. Jag är besviken på Jönköping
-Ojoj-

---

Att modersamfunden, SB, MK och SMK, är väldigt veliga visste vi redan, men;
2. SB, MK och SMK kan vara mycket flummigare än hela Equmenia tillsammans.

---

(3. Går man upp 04.30 blir man väldigt trött)


Lina

Hihi, det ringde just en tjej som försökte få mig att bli kristen.
Trevligt.
Det är jag redan.
Men det var lite roligt^^
Hon läste ett bibelord för mig.

På fredag ska jag till Örebro^^



Lina

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan,
och du känner varje skrymsle varje vrå av mitt hjärta,
och du missar inte en chans att ta igen för allt,
och dom som säger att tiden läker alla sår, dom ljuger

Sant...
Eller, tiden kanske läker alla sår, men det kommer alltid finnas ärr kvar, som gär ont ibland, eller hela tiden.



Lina

*andas ut*

*tar bort allt jag skrev*

Det är konstigt, vissa människor blir som mest onåbara när man behöver dom som mest.
Fast dom kan överraska ibland :)


Lina

Men sluta nu!
Försök inte ens...











Lina

Hej,
det var länge sedan jag skrev nåt känns det som.
Jag vill bara säga att det går bra nu, det går framåt. Tack för att ni bryr er.

Ibland kan livet kännas så jävla hårt, inget funkar, allt är emot en.
Eller så kanske det är avsaknaden av bra saker i livet som kan göra att det känns som skit. Det kanske inte behöver hända massa dåliga saker för att man ska må dåligt.
Så var det ju inte för mig, men det är en möjlighet som man bör tänka på och människor bör uppmärksamma, eftersom folk runt omkring kanske behöver att bra saker händer dom.

Jag är lite förundrad över hur många människor som mår dåligt, psykiskt. Tonåringar framför allt.
Jag var nog en av dom (jag syftar inte på att jag var en tonåring, för det är jag fortfarande, haha, nej jag syftade på den psykiska dåliga delen av samhället), det var nog inte heller så många märkte det...
Tyvärr är jag nästan helt övertygad att jag kommer trilla dit igen, men det gör inget nu eftersom jag mår ganska bra, och det känns skönt, för omväxlings skull :)

För ett tag sen, medans jag fortfarande mådde skit, började jag ifrågasätta om jag verkligen mådde dåligt, eller om det var någon slags rutt jag hade fastnat i. Mår jag så dåligt, eller inbillar jag mig det bara för att jag har mått så dåligt så länge länge att jag inte ens skulle märka när livet blev bra?
Det låter säkert askonstigt, men så var det...

Jag ville egentligen kanske inbilla mig att jag bara trodde att jag mådde dåligt,
fast nu analyserar jag bara sönder mig själv.


Nu längtar jag bara något så enormt till sommarlovet, och det är nog det enda jag kan vara riktigt säker på.

Glöm inte för alldel att det inte bara är ni som bryr er om mig, jag bryr mig om er.
Så om det är något tveka inte att snacka med mig, jag kanske inte är rådspeciallist pga min sk. fd. situation,
men lyssna; det kan jag skryta med att jag är bra på!

Lina

Jag är så trött på allt musiksnobberi, åååh, all musik som är värdig att lyssna på är jazz, blablabla... Allt måste vara perfekt... Man måste kunna sitt intrument extremt über mkt... Allt inom musiken ska ha ha högsta kvalitet, och dom som inte kan skilja på ordinär musik och musik med bra kvalitet kan ta sig, skylla sig själva, är inte värda nåt alls etc.
Jag är så tröööött på det! Kan inte bara alla musiksnobbar hålla käft!
Det finns bra musik som inte är jazz, det finns faktist bra musik som är massproducerad, om man fattar vad jag menar med det...
Men jag måste faktist säga jag inte faktist kan förstå mig på folk som gillar musik som Basshunter, låtar botar och att spela dota or something... Hjälp
Men dom som gillar honom får väl göra det... Jag tycker inte att dom är obildade för det!

Åååååh, Sverige är inte mindre kulturellt än Frankrike för att vi har Basshunter och Frankrike har massa jazz-beundrare och Eiffeltornet...

Numera vågar man inte säga att nån lira bra efter en spelning, för tänk, tänk om jag, denna obildade, omusikaliska människa, inte hörde rätt! Tänk om jag egentligen har outvecklade öron! Jag kanske är helt obetydlig! För jag kan tyvärr inte höra skillnaden på bra och dåligt... Tråkigt...
För det gör inget att jag har sjungit i 10 år... Man måste ha gått på AF och sen på Södra... Annars kan man inte ett skit!

Spola musikeliten!
Eller, nej förresten, låt dom få finnas och ha sina åsikter, men snälla! Nervärdera inte andras musiksmak!
Och låt oss obildade människor berömma er efter ett gig, vare sig ni tyckte att ni gjorde dåligt ifrån er eller inte.




Lina

Jag behöver skriva av mig lite, jag orkar inte med allt nu, det har bara fallit sönder, mitt liv...
Jag undrar om det någonsin kommer bli bra, mitt liv...
Om det kommer fixa sig, kommer allt bli bra tillslut? Eller kommer det vara såhär hela livet?
Jag orkar inte, inte bli sviken, inte igen....
Kan inte allt bli okej?! Kan inte allt bara fixa sig?! Nu! Snälla!
Jag vill inte känna nåt. Jag vill bara komma bort från allt, bara åka iväg, lämna all skit.
Men det kan jag inte...

Hur kommer det sig att det från början känns helt rätt, när det bara slutar med att man blir sårad?
Att man kan ha så otroligt fel om en person. Jag kan knappt tro det.
Hur kan nån ändra sin personlighet så snabbt? Hur kan man bli så förjävlig? Hur kan man såra någon så mycket fast man inte vill?    -Så dryg...

Kan du inte bara lämna mig ifred?


My desperate tears of heartache pain will never stop falling

Lite frågeställning här, är jag en lögnare? Mår så dåligt när jag ljuger, hatar det, varför kan jag inte vara som många andra på den punkten? Varför kan jag inte bry mig om det när jag då och då drar vita lögner? Jag antar att jag är alldeles för  "duktig" för att kunna förbise tilfällen då jag ljuger.
Men är det okej att ljuga, jag menar vita lögner?
Äh, jag vet inte, jag orkar inte gå in mer på detalj i det här ämnet.

Lina

Jag hade ingen aning om att man kunde känna sådan glädje som jag känner, och det är inte för mig, jag menar sån glädje som man känner pga att någon annan är lycklig, eller bara glad. Jag alltid trott att jag var självisk och aldrig blev glad för någon annans skull, men så kom det här. Jag har aldrig vart så glad för någon annan.
Det gör inget att man själv kanske råkar ha lite problem, eftersom gläden överträffar. Tänk att jag kan vara lycklig pga någon annan, nej, nu blev jag lite självisk, fast det var inte syftet så det funkar inte, alltså, så är jag tillbaks till att inte vara självisk.
Fast egentligen så tror jag inte det är så lätt att gå från självisk från att inte vara självisk, bara sådär, och det finns nog inte en klar linje mellan dem heller. Inte att man antigen är självisk eller så är man inte det. Själv så tror jag att en viss del av min personlighet är oändligt självisk, tyvärr, men jag tror också att en stor del av mig är ganska osjälvsik, och det känns ju skönt.

Gå nu i frid och försök att inte vara så jättesjälvisk.
Lina